torsdag 27 juni 2013

När jag får bestämma alldeles själv


Ja, då blir det särskilt roligt på jobbet! Under våren har jag roddat inför ett läger jag ska hålla i nästa vecka. Det är ett byggnadsvårds- och slöjdläger för barn mellan 8 -13 år. Vi kommer att hålla till på en hembygdsgård utanför Gävle. Idag känner jag att jag faktiskt börjar få riktig bra koll på vad vi ska syssla med!

Vi ska tova, fläta med vidjor, måla schabloner, bygga miniatyrhus, smida och såklart också leka och prata. Ni kommer att kunna följa lägerveckan i bloggen som jag skapat just för ändamålet. Återkommer med adressen när det närmar sig! Jag har skrivit om lägret på vår jobblogg tidigare.

Känner mig grymt pepp på min sista arbetsvecka innan semestern!

söndag 23 juni 2013

En midsommar i Hälsingland


Tillsammans med våra kompisar hyrde vi Ol-Ers i byn Västeräng i Delsbo, nu under midsommarhelgen. Vi kunde inte ha gjort ett bättre val! Det här är banne mig den bästa midsommar jag firat på länge! Vi har ju bott i det stora huset några gånger tidigare och jag tröttnar aldrig...





Majlis har haft några riktigt fina dagar med Kerstin. Det skiljer 2 ½ år mellan dem. När Majlis föddes var Kerstin en stor tjej och kunde prata, nu leker de jättebra med varandra! Kerstin är en förebild för Majlis. Utan syskon är de båda två. Under helgen bestämde de att de är systrar. Storasyster och lillasyster.








Huset är fantastiskt! Jag vill bara smyga runt och titta och känna på allt fint. Det är så tyst, förutom golvknarr och fågelkvitter. Vi promenerade till forngården och dansade kring midsommarstången med alla andra glada firare. Midsommarlunchen och midsommartårtan åt vi i trädgården utanför vårt hus. Solen sken hela dagen och först framåt kvällskvisten gick vi in. Då kom regnet. Det gjorde ju precis ingenting eftersom vi kunde mysa inne i  vår stora sal.


På vägen hem åkte vi förbi jätteloppisen i Bricka i Friggesund. Jag fyndade bland annat den här mattan. Eller, jag vet inte om det är en matta, det kanske är en duk? Hur som, jag köpte den och två andra likadana. Jag tänker ha dem som mattor! 

Och. Nästa midsommar är redan bokad i Ol-Ers i Delsbo!

tisdag 18 juni 2013

Om en bra dag på jobbet


Trots stress med deadlines inne på kontoret, planerade jag in en dag i fält idag. Jag gjorde det för flera veckor sedan då jag inte hade fullt så stor koll på att jag vid det här laget skulle vara rätt stressad med flera projekt. Hur som, jag bestämde mig ändå för att åka ut idag. Och det var tur. Det har varit en riktigt fin, varm sommardag och Hälsingland visade sig från sin allra bästa sida!

Först åkte jag med en fastighetsägare ut till hans fäbod som låg mitt på skogen. Igenvuxen och dan, men med utsikt över en liten sjö. Det enda som hördes var trädens sus och fåglarna som kvittrade. Och framför stugan fanns spår i gräset efter en älg som just vilat där. Han jag var ute med var en riktig skogsman som brukar stöta på både älg och björn under sina vandringar i skogen.

Ok, det var besök nr 1.

Jag åkte vidare till besök nr 2.


Även här träffade jag en otroligt trevlig gårdsägare. Lugn och ödmjuk till sättet. Anledningen till att jag besökte honom var desto tråkigare, han vill nämligen riva huvudbyggnaden på fastigheten. Ja, just precis det hus ni ser på bilden ovan.




Det är sällan lätt att jobba som byggnadsantikvarie, man kan ställas inför många frågor och problem. Jag försökte gå varsamt fram med mannen som äger gården. Förklarade att jag tyckte att det skulle vara oerhört synd om han skulle riva huset. Hans tanke är att riva och därefter bygga ett nytt hus, i princip lika det här. Otroligt resursslöseri, menar jag. Huset har en redig grund, står rakt, har en fin timmerstomme och fönster som är i restaurerbart skick. Taket täcks av ful tegelimiterande plåt, men tack gode gud för det, det har sannolikt räddat det här huset.




Den snickare som varit och besiktat huset har dömt ut det. Det finns ingen ekonomi i att restaurera det, har han sagt. Men jisses, vad kostar det att riva ett hus och att därefter bygga upp ett nytt? Jag tror, och hoppas, att en hantverkare med kunskap om och erfarenhet av renovering av gamla hus, gör en annan bedömning än den här snickaren. Och såna bra hantverkare brukar vi samarbeta med, så jag har flera namn som jag kan rekommendera till fastighetsägaren! På något underligt vis känner jag inom mig att det kommer att bli kvar, det här huset.


I närheten av huset fanns en loppis. Det drevs av en gammal tant som hade flyttat från sin gård in till stan. Till en etta. Det var många, många grejer som hon hade rensat ut från sitt tidigare hem. Jag hittade det här fina silverarmbandet för 45 kronor. Dessvärre hade jag bara 35 kronor i plånboken men det gick lika bra det, sa den gulliga tanten. Hon berättade att hon hade använt det när hon var i 14-årsåldern. Av henne fick jag ett litet pelargonskott också. Alexis heter sorten och den var tydligen gammal. Söta, ljust rosa blommor med mörkare inslag, om jag inte minns helt fel. Jag ville så gärna fotografera tanten för hon var så söt men jag vågade inte fråga.

Imorgon kryper jag in till stressen i det mörka kontoret igen... Men med mig har jag den här bra dagen!

fredag 14 juni 2013

Om en väntan och en längtan


Om en inte allt för oöverblickbar framtid får jag semester. Som jag längtar!



Besparingar och kort om folk på jobbet har tärt på mina krafter rejält sedan i höstas. Nu har jag tre mastiga projekt att ro i land innan semestern. Såna där projekt som bara måste bli bra, som inte får misslyckas det mista lilla. Jag tänker så här: Jag ska bara gör´t. Fokuserat som en maskin. Och varje dag klockan fem, ska jag glömma jobbet så snart jag stänger dörren bakom mig.



När jag är hemma ska jag försöka vara i nuet. Klyschigt och svårt. Vara hygglig mot Johan, leka med Majlis, plocka med blommorna och hålla i springningen som jag kommit igång med för några månader sedan.

Knappt en månad kvar. Hur är det med er, får ni semester snart?

tisdag 11 juni 2013

Om ett möte


För ett tag sedan träffade jag Malin. På riktigt alltså. Uppstyrd date. Vi har planerat för den länge, säkert sedan mitten av förra hösten, skulle jag tro. Nu var det äntligen dags. Jag mötte upp henne på stationen där hon skuttade av Dalatåget.

Jag visste förstås redan innan att jag gillade henne. Det har jag sedan länge förstått genom att läsa hennes blogg. Nä, visst, en blogg är inte hela sanningen bakom en person. Långt ifrån, vilket vi också kom att prata en hel del om under vår fikastund Men det finns vissa personer som känns väldigt ärliga i sina bloggar. Det känns inte tillkrånglat, man kan på något vis ana en verklig person bakom de där orden och bakom de där bilderna. Så är det med Malin. Hon känns äkta i sitt sätt att uttrycka sig och i sitt sätt att vara (det lilla jag hann se!) och jag är väldigt glad att vi äntligen har träffats. Jag hoppas att vi kommer att göra det fler gånger!

söndag 9 juni 2013

Keramikleverans


I fredags var jag ledig från jobbet för att köra keramik till Ingårdas Åsa i Runtuna, utanför Nyköping. Det blev en intensiv dag. Lämnade Gävle klockan 8.30. I 120 km/h brände jag under tre timmar ner till Åsa. Där packade jag upp, placerade ut grejerna, plockade ihop gamla grejer som skulle hem igen, prismärkte allt nytt, åt lunch, fikade och pratade lite. Sen brände jag hemåt under tre timmar i 120 km/h. Hemma igen 17.20. Ja, jag är envis, effektiv och målinriktad när det verkligen gäller. Men fy fabian vad jag var slut på kvällen när jag kom hem och lade mig i soffan...


Det är alltid lite spännande att lämna iväg grejer så här i början av sommaren. Kommer någon att gilla det jag gjort? Vart kommer mina grejer att hamna? I år har jag gjort en hel del helt nya grejer till Åsa, så självklart känns det ju extra spännande. Och extra fint blev det på hyllorna, tycker jag!






Mycket blått och vitt. En färgkombination jag sällan har jobbat med på min keramik. Konstigt egentligen, för jag älskar blått! Nya muggar, rektangulära krukor och burkar med lock. Ibland vill jag faktiskt behålla allt jag gör. Lite så har det känts med grejerna som finns hos Åsa nu.

Idag har jag drejat en ny frukostservis till oss. Nya muggar och nya skålar. De ska bli rosa. Till semesterns frukostar. För de ska väl vara alldeles speciella va?

tisdag 4 juni 2013

Nytt rosa



Tack vare hjälp från Frida har jag nu en väldigt rosa glasyr. Jag jobbar ju vanligtvis med transparenta glasyrer med engobe under, så en opak glasyr känns nytt och spännande! Än så länge har jag bara provat den på några få former. Den känns... som ett bubbelgummi! I lagom dos funkar den fint.



Kakfaten ska jag ta med till Åsa när jag åker dit med sommarens leverans av keramik nu på fredag. De raka skålarna med hänklar ska jag ha kvar själv. Tänker att de blir fina fyllda med nykokta ärtor. På tallriken hoppas jag kunna smaska i mig av en somrig sallad!