onsdag 2 maj 2012

Sådärja, nu börjar mitt nya liv!


Före - efter.

Ikväll har jag hållit i en stadsvandring. Vandringen utgick från de nya skyltarna som jag, ihop med en skyltgrupp, har skrivit. Jag har varit så himla nervös för den här vandringen i flera veckor. Att prata inför stora grupper är inte min grej. Naturligtvis förstår jag att jag behöver öva på det, men det är ändå väldigt läskigt. Och när man är byggnadsantikvarie och pratar inför en stor grupp, t ex som nu ikväll under en vandring, så finns alltid en massa kända ansikten i publiken. Där fanns lokalhistorikerna, de som kan en massa om stadens historia, där fanns också stadens konservator som har koll på näst intilll varenda byggnad i stan, plus de familjer som en gång byggde husen. Ikväll fanns också Gävles senaste stadsarkitekt med i publiken. Och så en massa andra personer. Mot slutet av vandringen hade jag omkring 85 åhörare.

Nu är det efter. Jag klarade det! Jag var till och med rätt bra.

Imorgon är en ny dag.

Ni ser mig som en liten mörk person som sticker upp ungefär i mitten av bron. Fotot är taget av min kära kollega Maria Källberg-Johansson.

11 kommentarer:

Matilda sa...

Jag hade sett att det var idag, men det passade tyvärr inte in i mitt schema, men eftersom det kändes bra idag så blir det kanske fler gånger?

Anonym sa...

Oj så många som ville lyssna till dig, och vilken fin kväll. Naturligtvis skulle det gå bra, så påläst som du alltid är!//mamma

Sophie sa...

Så godt, Ulrika! Jeg er sikker på, at du var både klog og fin at lytte på. Kram!

Kerstin sa...

Heja dig! Du var säkert jättebra!

Annika sa...

Tufft gjort! Förstår att du var nervös! Kul att det gick bra.

Stitchordie sa...

Vad duktig du är! Jag är så imponerad av folk som vågar ställa sig och prata så där inför en stor grupp. Första gången lär ju vara värst i alla fall. Grattis till en lyckad vandring.

med nål och tråd sa...

It's not who we are that holds us back, it's who we think we are (eller nåt i den stilen), jag läste det någonstans på internet och har nu citatet uppsatt på jobbet. Vi klarar så mycket mer än vad vi tror, själv har jag många hjärnspöken som hindrar mig. Starkt jobbat Ulrika!!

marie-louise sa...

Men Ulrika, hallå där, nu blev jag ju jätteglad när jag läste vad du skrev. Vilken intressant grej du börjar med, modigt!!!
Du gör det säkert jättebra. Inspirerande, njut av att du gör nytt och kommunicerar:)

Ulrika sa...

Marie-Louise! Du är så positiv! Tack! Och tack till er andra också! Vad snälla och puschande ni är! Det behövs när man känner sig lite osäker på sin sak!

marie-louise sa...

Nån gång vill jag följa med på en sån där tur:)

Ulrika sa...

Marie-Louise! Det får du gärna göra! Håll dig uppdaterad via vår jobblogg, så ser du när det händer nästa gång! www.byggnadsvardgavleborg.blogspot.com